Studenten är avklarad och det var nog den roligaste dagen i mitt liv. Redan dagen efter kom dock en riktigt tom känsla krypandes. Jag kommer aldrig mer ta 20:an till flygaregatans hållplats för att sedan gå sömnigt mot skolans portar. Jag kommer aldrig mer gå i korridorerna och aldrig mer käka mat i den värdelösa matsalen. Men framförallt, jag kommer aldrig mer sitta med hela min klass i vårt hemklassrum. Vissa personer i klassen kanske jag har träffat för sista gången i mitt liv.
Dessa tankegångar kommer hela tiden tillbaka och det är fruktansvärt sorgset trots att det är så underbart skönt att ha tagit studenten och slippa skolan.

Nu har jag "sommarlov" i hela 3 månader men sen ska jag få en ny skola, ny klass, nytt hem!! Det är ännu mer obegripligt. Mina studentpresenter bestod enbart av flytta hemifrån grejor eller pengar som en hjälp på traven. Nu börjar flytten bli verklig. Jag kommer verkligen lämna vårt Halmstad snart. I 4.5 år, MINST!! Tänk om jag aldrig kommer tillbaka? Jag blir typ tårögd bara jag skriver detta. Uuuh, jag är rädd!! jag vill inte bli vuxen än!



För er som läser detta som jag kanske itne kommer träffa under sommaren, jag kommer sakna er så mycket!!